Från beslut till bröllop

Vi ville att Scotts skulle spela på fredag och Zlips på lördag – det bestämde vi snabbt och unisont. Vi började prata med Zlips och det blev snabbt bestämt och klart att de skulle spela på lördag. Att Melissa skulle sjunga i kyrkan hade vi bestämt sedan flera år tillbaka – den dagen vi gifter oss vill vi att Melissa sjunger och det ville hon också. Sedan pratade Eva med Scotts som var betydligt mer hala – lite svårt att få klara definitiva besked. Men till slut krävde Eva ett svar – vi ville ut med inbjudningskorten och kunde inte vänta hur länge som helst på deras svar. Så de bekräftade att det var OK att spela på fredagen.

Nu var allt klart för inbjudningskorten som skickades iväg för tryckning på tryckeriet. Tryckeriet strulade en hel del med inbjudningskorten. De drog ut på tiden och när de väl var klara så sabbade de korten i samband med vikningen & packningen (korten sprack) och de fick göra om allt igen… Under tiden fick vi veta att Ö-viksmaran som alltid har varit första helgen i februari har valt att flytta sin helg till samma helg som vårt bröllop. Det fick vi veta då Eva försökte ordna med kontrakt för Zlips hos bokningsbolaget eftersom bokningsbolaget inte ville skriva kontrakt med oss för Ö-viksmaran ville ha Zlips samma helg.

Panik gånger 2! Ska vi bli utan Zlips till bröllopet och utan Melissa i kyrkan? Och i samma veva kanske vi blir utan våra dansande gäster som hellre väljer maran isf vårt bröllop? Att byta helg var inte aktuellt eftersom vi redan bokat kyrka, lokal, catering och skickat iväg inbjudningskorten till tryckeriet. Med gråten i halsen ringde Eva till Lars i Zlips och berättade om beskedet som bokningsbolaget gav oss. Då blev Lars irriterad och arg eftersom han visste att vi hade bokat Zlips flera veckor före Ö-viksmaran. Så han ringde upp bokningsbolaget och sa något i stil med att Zlips ska spela på vårt bröllop den 14:e feb, vill maran ha Zlips får det bli på fredag eller så får det vara helt och hållet. Och strax efter erhöll vi kontrakt från bokningsbolaget… När Lars tycker något är det nog bäst att vika sig… Zlips blev räddat – hur blev det med dansfolket? Tja, i stort sett alla tyckte att det inte var svårt att välja – maran återkommer 2 ggr per år men det gör inte vårt bröllop…

Inbjudningskorten har kommit och de skickades ut – och i samma veva gick cateringfirman som Eva bokat i konkurs. Mera panik – ska vårt bröllop bara bli strul hela vägen? Strul med Zlips, strul med inbjudningskorten och nu strul med maten… Eva fick i alla fall tag i en annan cateringfirma, nämligen Koch. Och det visade sig vara väldigt lyckats. Jättegod mat, superbra service och dessutom billigare än den första firman.

Under hösten 2008 fick vi via rykten höra att Scotts kanske ändå inte ska spela på fredagen. Detta var innan dansbandskampen hade börjat. Så Eva konfronterade dem en kväll i Arboga och då kröp det fram att en av medlemmarna ville åka till Thailand just då medan någon annan tyckte att det var långt till Härnösand. Eva sa att vi trots allt hade en överenskommelse om att de skulle spela – dessutom har Härnösand inte flyttat på sig sedan vi kom överens. De lovade i alla fall att återkomma med besked. Efter några veckors tystnad så bestämde vi oss för att stryka Scotts från vårt program – vi har musik i datorn och dessutom är fredagskvällens program så fullt att det kanske är lika bra. Vi hade ju bokat in professionella dansare från Stockholm… By the way – Scotts hörde aldrig av sig alls, och fredag den 13:e feb visade det sig att de saknade spelning och ingen av medlemmarna hade åkt till Thailand…

Bröllopet närmade sig raskt. Eva blev mer nervös och orolig – det var trots allt hon som hade ordnat och fixat och planerat det mesta. Jag skötte det som gick att lösa med datorn, jag gjorde inbjudningskorten, fixade websida för att kunna anmäla sig och annat som hade med skrivande att göra. Eva fixade i stort sett resten (hon är underbar). Hon sov mer och mer oroligt ju närmare bröllopet kom.

Hade vi tänkt igenom allt? Vad hade vi glömt? Vad måste vi köpa och ta med oss och vad kan vi köpa på plats? Kommer vi att hinna med allt? Frågorna var många – svaren var få. Men nu vet vi att vi lyckades!